VÄLKOMMEN TILL GLASBLOGGEN!

GSB är satt i malpåse. Välkommen till Glasbloggen:

http://glasbloggen.blogspot.com

Där kan du läsa om glasriket, svenskt bruks- och konstglas, mm. Unika bilder, dokument och berättelser från förr och nu. Ett komplement till historieskrivningen om det svenska glaset. Försöker dra mitt strå till stacken och hoppas du som läser ska finna det intressant!

Välkomna till min blogg om glas!

GSB 157/GSB vilar tills vidare - Välkommen till Glasbloggen!

Det var ett tag sedan jag skrev i GSB. Har inte tid och lust längre helt enkelt. Jag fotar på och gör bilder på mitt sätt. Mitt svartvita fotograferande och bildskapande hör inte hemma på webben, den ska ses i original. Ni får hålla till godo med det jag visat där hittills. Vill ni se mina bilder får ni kontakta mig istället, komma hem och titta, eller åka till Fotogalleriet i Skruv där resultatet av mitt fotograferande visas permanent. Utställningarna byts så ofta jag kan och hinner. Alla är välkomna dit!

Som ni kanske förstått har en stor del av mitt liv kretsat kring glas och glastillverkning, trots att jag bara arbetat på glasbruk under korta perioder i min ungdom. Men jag är uppvuxen i en liten glasbruksby och har en stor vördnad inför det fantastiska som skapats (både konst och bruksföremål i glas) av kreativa och innovativa människor i denna sydöstra del av de småländska skogarna, från 1910-talet och framåt. Lika stor sorg känner jag idag inför det faktum att denna konst- och bruksglasindustri inte längre verkar ha förutsättningar att kunna överleva. Idag finns bara små fragment kvar av det som sysselsatte flera tusen människor under 1950- och 60-talen. Men det som finns kvar (och är oförstörbart om man vårdar det väl) är alla de fantastsika glasföremål som skapades  under den här spännande tidsepoken i Sveriges industrihistoria. Och det får man vara tacksam för. Mitt bloggande kommer därför fortsättningsvis att röra sig kring det, att försöka synliggöra och sprida historien om glasriket, på mitt sätt och efter mina förutsättningar. Förhoppningsvis har jag en del att bidra med, både unikt och nytt material och en del mera välkänt. Jag har därför startat en ny blogg GLASBLOGGEN.BLOGSPOT.COM som jag kommer försöka uppdatera så ofta jag hinner. Det är där min aktivitét på internet kommer ha sin plats fortsättningsvis. En del av bilderna från mitt fotograferande i det lilla som finns kvar av glasriket kommer jag också visa där, liksom historiskt material i både text och bild.

Hoppas att åtminstone någon av mina tidigare följare ska finna intresse av att läsa det jag skriver om och visar i glasbloggen. Därmed tackar jag för mig här i GSB. Den vilar tills vidare. Min aktivitét på nätet hittar du alltså här:

http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com

http://glasbloggen.blogspot.com

Ha det fint!
Nils/

GSB 156/Ny utställning - EN SALIG BLANDNING!

Ångrade mig angående kommande utställning. Skrev i förra blogposten att jag inte har tillräckligt med bildmaterial för någon utställning ännu. Men det har jag. Dock inte som ett enda samlat projekt, utan bilder från flera projekt som inte känns färdiga som enskilt arbete. Från och med lördagen den 1 december kommer jag därför att visa utställningen EN SALIG BLANDNING på Fotogalleriet i Skruv. Bl.a kommer bilden ovan från numera nedlagda Åfors glasbruk att visas. Här är planeringen i stora drag:

EN SALIG BLANDNING
Vernissage lördagen 1/12 2012 11.00 - 16.00.
Därefter öppet ordinarie arbetstider vid JGA Emballage, samt även lörd 8/12 11.00-16.00.
Pågår hela vintersässongen 2012-2013.

Bilder från de senaste årens fotograferande. Mycket aldrig visat förut. Fotografier från Glasriket, Växjö, Lessebo, Öland mm. Kanske hittar du något som kan bli en julklapp? En del bilder finns i flera exemplar. Du kan då få bilden levererad före jul, trots att utställningen pågår.

Välkomna!

Fotogalleriet i Skruv
Nils/

GSB 155/Bra att ha i mörkrummet!

* Ett exponeringsur som är exakt och kan ge tider på tionedels sekunden.
* Ett bra kvalitétsfocuskop som är skarpt och går att se kornskärpan med även i bildens kanter.
* En antistatborste som underlättar när man ska avlägsna damm från negativ.
* En ordentlig avmaskningsram gör det lättare att få raka och snygga kanter.

* Två st. Nova framkallningstankar med vardera tre kemifack tar bara knappt 30cm bredd i anspråk. Sex fack - mjukframkallare, normal/hårdframkallare, stoppbad, fix 1, fix 2 och HCA/Lavaquick. Minimal kontakt med luft samt lock gör att kemin lätt håller över en vecka i behållarna, såvida man håller sig under kapacitéten. Inte minsta lukt heller eftersom det numera finns helt luktfria stoppbad och fix. Luktade väldigt lite även när jag använde surt fix ska sägas.
* Nova arkivskölj med 5 bildfack tar bara ytterligare 11-12 cm i anspråk.

Kemi-och våtdelen får därmed plats på ett utrymme under 50 cm bredd. Här behövs inga mörkrum i vardagsrumsstorlek. Mitt får plats i groventré/tvättstuga i anslutning till köket.

*En gammal värmepress (som jag tror är avsedd för limning) används som planingsverktyg för fiberbilderna. Syrafri kartong läggs över bilden mot tygduken. Tar max 12x16" (30,5x40,6cm) men även större bilder kan planas genom att värmepressa dom bit för bit.

Nu är de här sakerna inte precis gratis. Kemitankarna kostar en del, liksom digitalt exponeringsur, kavlitétsfocuskop och fyrlinjalers avmaskningsram. (bildpressen fick jag dock för ett par hundralapper). Men ser man till att det är livstidsinvesteringar blir det ändå inte särskilt dyrt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

I helgen har ytterligare några bilder som jag tycker har potential blivit kopierade, framkallade och klara. Men när nästa utställning på Fotogalleriet kommer står skrivet i stjärnorna. Jag tycker man ska ha något man verkligen själv gillar och tycker är tillräckligt bra för att visa, innan man sätter ihop en utställning för allmänheten. Därför kan det nog dröja ett tag innan jag får ihop något. Hade annars planer på att göra något före jul-och nyår, men som jag känner det nu har jag inte fått ihop tillräckligt med bildmaterial som jag tycker håller måttet för en utställning ännu.

Nils/

GSB 154/Fotografera digitalt, kopiera analogt - del 2.

                                                  

Bilden från det digitala negativet på Duraclearfilm är nu torkad och planad. Jag gjorde en delscanning av papperskopian (scannern är för liten för att ta hela bildytan) och visar även ett utsnitt i 100% av den scanningen. Det syns lite repor som är från glasskivan (jag har beställt en ny) men kunde givetvis inte hia mig utan gjorde en kopia med den ändå. Som jag skrev i förra blogposten måste skivan vara ganska tjock och tung för att ligga ann helt mot negativ och papper. Den här är 10mm tjock.

Jag klagade ju lite på skärpan men tycker ändå det kan gå an som bilden är. Annars skulle nog en liten uppskärpning av bildfilen göra att det blir lite mera distinkt. En annan faktor som kan ha spelat in är att emulsionssidan på Duraclearfilmen är uppåt, alltså är själva filmbasen nellan emulsionen och papperet. När jag skickar nästa negativ till Crimson ska jag därför göra filen spegelvänd, så att jag kan ha emulsionssidan nedåt mot papperet. Det är så man ska förfara vid kontaktkopiering och det missade jag helt när jag gjorde beställningen.

Annars tycker jag svärtan och tonerna i bilden är väldigt behagliga. Fina, mjuka övergångar som påminner mera om mellan-storformat eller de finkornigaste/kornlösa småbildsfilmerna typ Technical Pan, Efke 25 m.fl. Skärpan med dessa filmer i småbild blir inte riktigt distinkt utan intrycket blir lite luddigt när man förstorar upp, speciellt när optikens upplösning inte är i paritét med filmens. Mest överraskad är jag av högdagertonerna som inte alls klipper på samma sätt som man ibland kan se på bildskärmar eller vid scanning av negativ (råskanningen av kopian här gör sammaledes mot originalkopian). Trodde annars att det var där en digital fil skulle gå mest bet, men på gelatinsilverpapper verkar det fungera annorlunda. Förmodligen spelar även min redigering av bildfilen in, där jag medvetet drog nera högdagern en för att undslippa just detta.

Nils/

GSB 153/Fotografera digitalt, kopiera filen på gelatinsilverpapper i mörkrummet!

Att kombinera digital fotografering med traditionell mörkrumskopiering på gelatinsilverpapper är inte särskilt komplicerat. Däremot är det ganska dyrt eftersom du först måste ta fram ett digitalt negativ på transparent film som du sedan kontaktkopierar. Crimson tog 375:- exkl moms för att kopiera en fil på Duraclear fotografisk film som de framkallar i RA-4 process. Digitala förstoringsapparater finns också, där du direkt belyser papperet med den negativa bildfilen. Ganska dyrt även det då apparaturen ligger på ett antal hundra tusen kronor. Hur pass dyrt och (och bra) det är att skriva ut negativet på en klar film med bläckstråleskrivare vet jag inte, men den möjligheten finns också.

När negativet är klart ska det alltså kontaktkopieras. Jag använder en 10mm tjock glasskiva för det, den är tung och sluter tillräckligt tätt och plant mot papperet. Jag provade först på Fomas speciella papper för kontakaktopiering Fomalux, som har kontrastgrad special. Det visade sig dock ge kring en grad för hög kontrast med det negativ jag tagit fram. Tyvärr var min mjukframkallare Centrabrom S slut så jag kunde inte prova med den istället för min normala Moersch SE4 neutral, utan jag fick prova med ett annat vanligt papper istället. Adox MCC 110 fungerade fint och gav med filtrering grad 2 en bild med normal kontrast.

Papperet framkallas, stoppas, fixeras och sköljs som vanligt. Den här gången hoppade jag dock över selentoningen.

Efter sköljningen pressas vattnet ur med gummiskrapa mot en glasskiva och sedan hängs den upp till lufttorkning som vanligt. När bilden torkat planas den i en värmepress eller läggs i press mellan syrafria kartonger ett par dagar.

Min första digitalt fotograferade bild som framställts på traditionellt sätt i mörkrum från ett digitalt negativ är alltså klar. Den hänger för tillfället på tork men jag kan redan nu säga att resultatet ser förvånansvärt bra ut. Helt kornlöst som det blir vid digital fotografering givetvis, men vill man ha korn kan man ju idag lägga på det i datorn. För min del tycker jag det är onödigt, digitalt ska vara som det är tycker jag.

Upplösningen och detaljrikedomen samt tonfördelningen ser relativt bra ut, faktiskt ganska likt det man brukar få med mellanformat och 100 ISO-film och kameror  typ Rolleicord m.fl från 1950-talet (trots att bilden fotograferats med en kompakt vars sensor är bara en bråkdel av ett småbildsnegativs storlek. Dock kunde skärpan vara lite mera distinkt, men det kanske är en smaksak? Tror därför jag ska prova att skärpa bildfilen mera vid nästa försök. Nu skärpte jag bildfilen väldigt lite.

Nils/ 

GSB 152/ Ett digtalt negativ är klart.

Så är då mitt digitalt fotograferade negativ klart. Fotograferat med Fujifilm X10 och sedan inverterat i ps elements. Filen har kopierats med lambdamaskin på Duraclear-film hos Crimson. Resultatet ser rent tonalitéts- och kontrastmässigt mycket bra ut. Ikväll eller i morgon ska jag kontaktkopiera negativet i mörkrummet på gelatinsilverpapper. Emaks K888(Adox Nuance) lär vara bra att kontaktkopiera på enligt initierade källor, men jag har även införskaffat Fomas Fomalux som är anpassat för kontaktkopiering och betydligt mindre ljuskänsligt än vanliga förstoringspapper. Det ska bli spännande att se hur resultatet blir.

Jag tycker det är intressant med sån här förening mellan digital och analog teknik. Tänk att kunna fotografera med digitalkamera och ändå kunna få fram mörkrumskopior från filerna. Hur det fungerar återstår att se och man får lära av det som inte blir bra och försöka förbättra till nästa försök. Storleken på negativet jag tagit fram är 25x25cm och slutkopian blir alltså i samma storlek. Det är inte billiga negativ, men givetvis kommer man (om det blir bra) bara göra sånt här för utställningar eller speciella bilder.

Tjafset mellan digitalt analogt lär väl fortsätta ändå, men för den som vill finns alltså möjligheten att fotografera digitalt och slutföra arbetet analogt. Precis som det motsatta också är och har varit möjligt, att fotografera analogt och slutföra arbetet digitalt.

Nils/

GSB 151/Kvadrater på film, eller nya strövtåg i byhålan...

ML 28mm

ML 28mm

ML 28mm

Tessar 45mm

En del skaffar sig digitala värstingmaskiner för att utforska svartvitlandskapet och lägger villigt upp 100.000 spänn för att få en Monochrome maskin med ett skarptecknande objektiv i "spitzenklasse". Hade jag den ekonomin kanske jag också skulle göra det, men jag fick nöja mig med en X10 som ju även går att fota svartvitt med direkt. Visserligen inte i raw (då får man ta den i färg) som förståsigpåarna hävdar är det enda som duger, men ändå. Det blir i alla fall svartvitt och man kan välja kvadratiskt format. Som tur är betyder kamera, optik och övrig teknik rätt lite när det kommer till egentlig bildkvalitét. Bildspråket talar mest med andra redskap som jag själv upplever det. Geometrisk komposition, orginalitét, beskärning av utsnittet, att berätta något med bildspråket, oväntade effekter eller bildelement som ställer frågor betyder mera än om man använder den senaste värstingkameran eller väljer film/sensor som upptagningsmedium. Sen ska man inte sticka under stol med att bildens presentation också har stor betydelse. Men har du inget annat att komma med i ditt bildskapande än ren teknik, så spelar det ingen roll.

Med småbildsfilm finns några få kameror från 1950/60-talet som har kvadratiskt format 24x24mm. Ett format som är lätt att komponera i. Jag har en av dom, Zeiss Tenax med Tessar-optik, men den fungerar dåligt med frammatningen och rutorna överlappar varandra. Så jag kör med min Contax S2 och komponerar kvadratiskt med beskärning i efterhand istället. Kan då också välja optik, som under turen i veckan. Jag använde en Yashica ML 28 mm och Zeiss Tessar 45mm. Trots att man gått otaliga turer med kamera genom samhället, och fotograferat både ditt och datt, så upptäcker man hela tiden nya saker att föreviga. Ibland blir det intressant, ibland mindre bra. Några enstaka bilder på varje film brukar gå att bygga vidare på.

Vill även gratulera Öster som med grannbyn Värnamos hjälp, trots förlusten mot Landskrona i fredags, ändå är klara för allsvenskan nästa år! Vill ge lagen i allsvenskan ett tips, nr 10 i Landskrona, Amethyst Bradley Ralani, är en lirare av klass. Läste spelet som en Gud och placerade sig lika rätt som han passade rätt, hela tiden. Ytterligt få misstag av denne bollsäkre lirare. Får han rätt medspelare kommer det fungera riktigt bra tror jag.

Nils/

GSB 150/18 mil i bil för att titta på konst...?

Många tycker säkert man är komplett galen som åker 18 mil för att titta på en konstutställning. Norrlänningar kan kanske ha förståelse, men Stockholmare ska vi nog inte tala om. De är vana att ha allt runt husknuten. Men bor man i obygden får man acceptera att allt inte finns i närområdet och att det därför ofta är betydligt dyrare att leva. Om man nu vill leva, och det vill man ju.

Så vi satte oss i bilen och körde de 18 milen till Mjellby  Konstmuseum utanför Halmstad för att titta på Nils Dardel - I skuggan av dandyn. På köpet fick vi de svenska surrealisterna i Halmstadgruppen. Två böcker, en om Dardel och en om den surrealistiske fotografen Lee Miller 1907-1977 (hennes bilder har tidigare visats på Mjellby), inhandlades också. Båda producerade av Mjellby konstmuseum i samband med deras utställningar.

Nils Dardels oljemålningar och akvareller var mycket intressanta men inte särskilt typiska för samtidens konst. Varken den traditionalistiska typ Zorn och Carl Larsson eller den moderna, typ kubism, surrealism m.fl som kom i början av 1900-talet, kan man se något av i Dardels konstverk. Mer än att hans målningar är som en slags drömvärld, där symboler och fantasier sammanvävs. Trots det handlar det mesta om hans eget liv, personer i hans närhet och hans samtid. Det framstår tydligt. Jag tycker Dardel och första halvan av 1900-talets konst har mycket mera att säga oss och är mera intressant än stora delar av dagens i princip helt utflippade konstproduktion (inklusive det moderna konstfotot), vilka höjs till skyarna av ett lika utflippat konstetablissemang. Dardelutställningen på Mjellby blev därför lite grand som en befrielse. Äntligen något som har intressanta saker att berätta och som fångar mitt intresse. När man kommit till en återvändsgränd finns bara en väg ut, och den leder tillbaka...

Nils/

GSB 149/Digital Negatives - Does it Work?

Today I ordered a digital photographed negative from Crimson. Their lambda machine, can copy the image files on the clear light sensitive film (Duraclear). It developed as most other digital photography in traditional chemical process RA-4. I was initially afraid that the light parts will not be transparent, but get white color, but Crimson reassured me that it will be clear film in this parties. Their other material (Duratrans) provides otherwise white highlights. The negative is thus purely photographic consisting of silver gelatin, not printed with inkjet printers.

I strove for getting a negative so like a perfect analog photographed negative as possible. When I invert this to positive in the computer it will not be the same as the positive image file I'm happy with, but a rather flat and dull image. But by contact printing in the darkroom it works differently. Gelatin silver paper separates the midtones more. This will be an experiment, but the starting point is to get a negative that looks like a well exposed and and well developed negative. Then I get to see how this works on contact printing in my darkroom. I have not just turned the final image file to negative in my computer. When I do this it does not look like a good negative, so I had had to adjust.